Vi kom lindrigt undan

Ja hösten har ju inte direkt varit av jobbigaste slag men nu börjar den där ruggiga känslan bita sig fast. Efter jobbet vill man bara krypa ner under en filt och på morgonen vill man bara kasta klockan i väggen och låtsas som om inget hänt. Men denna vintern är ju inte så lång för min del så överlever nog detta med, dock saknar jag en fin person så mycket att jag snart blir galen! Men man kan ju inte få allt man vill här i livet. Blicken framåt och jag har alla möjligheter i världen, hur bra? Asbra :)